Nu har jag haft semester några dagar och varit iväg på en resa till Färöarna. Detta mytomspunna land som ligger ute i Nordatlanten nordväst om Shetlandsöarna eller mittemellan Norge och Island. Jag har länge velat åka dit och har sett bilder på höga klippor som möter havet i oerhört dramatiska omgivningar, där får går och betar på gröna kullarna och där fjordlandskapet är precis inpå knuten.
För några år sedan då jag gick min visutbildning på den Nordiska Visskolan i Kungälv mötte jag två sjungande herrar från detta land. De precis som resten av mina kursare var väldigt trevliga och bjöd in hela klassen till Färöarna. Det var svårt att få till en gemensam resa och planerna lades ner. Jag har sedan dess haft en längtan att åka dit och till att få sjunga mer visor från detta land. Musiken därifrån är verkligen något extra. Därför gjorde vi nu slag i saken och åkte över.
De pratar färöiska eller danska och även om jag anser mig behärska danskan rätt bra så blev det en del språkförbistringar. När man kommer till ett så pass litet land som Färöarna (där bor endast 50 000 människor i hela landet) uppstår det en känsla av att ”här hjälper vi varandra”. Den tilltalar mig. Som när en man kommer in från flygbussen och undrar om vi ska åka med bussen för den går nu. Missar man den kommer det nämligen inga fler bussar den kvällen 🙂
Jag visste att mina viskompisar var välkända för sin musik på ön men det gick upp för mig hur när jag frågade en taxichaufför (jo där fanns någon taxi också) om landskoden på telefonen för att ringa Niels och han säger: ”Aha, Niels det är sångaren va?”. Ólavur hittade vi i den färöiska tidningen på flyget också. Han hade tydligen varit och spelat på en större konsert på ön några dagar tidigare.
Det var så roligt att bli guidad av både Niels, Ólavur och hans fru runt på Färöarna och i Torshavn. De var så otroligt gästvänliga allihop och vi fick se många fantastiska utsikter. Trots att utflykterna var enastående i detta land så var ändå mat – och musikkvällarna de bästa. Där middagen serverades och kort därefter dök gitarrer och rytminstrument upp och vi satt och spelade och sjöng länge och väl. Någon kväll kom det förbi någon mer trubadur från ön och spelade med oss och ibland spelade vi själva för familjen och Ólavurs familj. Mat – och musik förenar verkligen, det spelar ingen roll vart du kommer ifrån – alla mår gott av denna kombination!
Denna resa kommer jag leva på länge, speciellt nu när dagarna blir kortare, mörkare och kallare.
Så fick jag med mig en ny visa hem att öva vidare på såklart!
