Vi fick ta farväl av vår älskade Bettan (vår Ford Focus) för några dagar sedan. Det blev ett känslosamt avsked efter många mil på vägarna ihop. Det känns bra att hon fick göra en filmroll ihop med mig och är med i mina första filmer 🙂

Helt plötsligt måste vi anpassa oss till ett helt nytt läge här ute på vischan. Under tiden vi funderar på hur vi ska lösa transporterna framöver så får vi nu dela på en bil. När jag skriver detta så känns det verkligen som ett lyxbekymmer och det må det vara men det ställer ändå till det en del. Ni vet hur det funkar när man vant sig vid något.

Det är nyttigt att tänka nytt som jag skrev för någon dag sedan och det har vi då verkligen fått göra. Det har bland annat resulterat i att jag blivit med cykel och att mannen sprungit några gånger in till stan. Det är ca 2 mil in till stan så det är inte bara att hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Det krävs en del förberedelse.

Det fina i kråksången är dock frihetskänslan på cykeln, stoltheten med att tagit sig från punkt A till punkt B med egen kraft, miljöbesparingen samt naturupplevelsen jag får på vägen. Här om dagen stannade jag till och tog en paus och fick då se två älgar tio meter in i skogen. När jag kom ner till cykelstråket längs Vättern fick jag dessutom uppleva en helt spegelblank sjö. Då hade jag glömt bort att det var minus tre grader när jag startade och att tårna var iskalla.

Det är en fin årstid vi befinner oss i nu vilket underlättar cyklandet. Vi får se hur länge det går att övertyga mig själv om att detta är bästa lösningen. Tills dess passar jag på att njuta av den vackra naturen, gratis träningspass samt känslan av att vara en riktig miljövän!

Hoj!