Mat och Hälsa

Jakten på grytan

För ett tag sedan var jag på Erikshjälpen för att fynda retro kontorsinredning till mitt kontor och då hittade jag även höstens självklara gryta. Jag gick fram och tittade och tänkte att den blir perfekt till höstens stora grytor. Grytan av märket Le Creuset som vi har av modell mindre här hemma och som vi älskar och använder till alltifrån brödbak till soppor och mustiga grytor känns ibland verkligen som modell mindre. Speciellt de gånger när vi vill göra stora grytor och kunna frysa in många matlådor på en gång eller bjuda hem vännerna på en rejäl middag. Därför har jag länge varit på jakt efter en större gjutjärnsgryta. Mycket finns på secondhand men tjusningen med just secondhand är att det oftast bara finns ett exemplar av varje sak. Så var fallet denna gång och därför ger jag er idag den spännande berättelsen ”Jakten på grytan”:

”Där stod den, mitt ibland kastruller och andra slitna verktyg och lyste upp med sitt oranga sken. Jag gick fram och synade den som jag alltid gör med secondhandprylar, vände och vred och såg att den var riktigt fin och välbehållen inuti. Utvändigt så hade den några småskavanker med det signalerade mest att den var använd och det störde mig inte. Jag vände den upp och ner och såg priset, 215 kr. Oj, tänkte jag det kändes mycket. Jag gick ett varv runt kastrullerna och funderade och kom på att för en sådan välbehållen stor gryta i gjutjärn så var det inte särskilt dyrt. Därför vände jag tillbaka till platsen där jag funnit den med raska steg men stannade plötsligt till…

Jag såg ett par som stod vid den och förde ett lågmält samtal. De sa något i stil med att den var riktigt snygg men kanske något för stor för deras tycke. Attans, tänkte jag och försökte cirkulerar runt kastrullerna utan att stirra för mycket på dem samtidigt som jag upprepade mantrat om att skulle de ta grytan så var det meningen att den skulle gå till dem, utan att bli särskilt övertygad om det själv. De slängde en blick åt mig och jag tog upp, synade och vände upp och ner på en annan kastrull som jag inte var alls intresserad av. -Nja, nä eller ja varför inte?, hörde jag dem säga. Tillslut kom de avgörande orden:” -Nä, den är för stor”. Jag halvrusade fram till grytan när de lämnat platsen utan att verka allt för angelägen. Tog grytan med lock under armen, tittade mig omkring och fortsatte med bestämda steg mot kassan. På vägen dit passerade jag paret och de gav mig ett stort leende. Jag log tillbaka och insåg  att även om jag varit väldigt diskret i mitt tycke så hade min vilja att köpa grytan lyst igenom. Jag log tillbaka och hoppades att de kände min tacksamhet över deras beslut. I kassan packade de varsamt in den och jag kunde andas ut. Jakten på grytan var över.”

Nu har vi invigt den här hemma med en kycklinggryta och insett att den rymmer mycket mer än vi trott. Denna gång syns maten knappt och då är det ändå mat till fyra rejäla lunchlådor. Tjiiho, höstens grytor är räddade!

FullSizeRender_1

FullSizeRender

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *