När jag var liten kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå varför mor min åt Finn crisp till våra gemensamma fikor. Det var ett hårt och väldigt torrt typ av knäckebröd. Det smakade surt och det enda goda man fick ut av det var påläggen som låg uppe på. Jag provade det några gånger men avfärdade det lika fort igen. Jag spottade och fräste och sa aldrig mer. Tills nu…

Jag har säkert inte ätit Finn crips på 20 år då jag för någon vecka sedan tog ett beslut  att köpa med mig ett paket hem från affären. Det tog emot att lägga ner det i kundvagnen för jag har inga goda minnen av de där bröden. Det gick några dagar innan jag öppnade dem tills jag en dag insåg att allt vårt bröd var slut och skulle jag ha något till kaffet så var det just dem. Jag öppnade förpackningen och luktade på dem och svimmade inte, öppnade kylen och såg efter vad vi hade för pålägg. Ost och jordnötssmör på krossade jordnötter. Jag gjorde en av varje och la upp på en tallrik. Tog min kaffekopp och gick in och satte mig i soffan. Tände ett ljus (vi hade ofta levande ljus hemma när vi fikade) och blickade ut i trädgården ner mot sjön. En klunk kaffe och sedan försiktigt en tugga på det första Finn crispet med ost, sedan en tugga till och en till. Det var ju jättegott!! Perfekt som fika. Rågsurdegen gav verkligen det hårda brödet en riktigt god smak. Sedan dess har det inte gått en vecka utan att vi har Finn crisp hemma. Ibland äter jag det till eftermiddagsfikat och ibland tuggar jag och sonen på det innan middagen är klar för att stilla den värsta hungern. Därför skickar jag nu en hyllning till Finn Crispen och till min mor. Jag förstår verkligen att du åt detta hårda bröd till eftermiddagsfikat. Tänk vad smakuppfattningen kan ändras i vuxen ålder. För er som ännu inte testat det kan jag varmt rekommendera det. De finns även i en större storlek som kallas Breakfast size, jag gillar dock bättre orginalformen som är mer som en munsbit och tar då hellre två. Nu finns de även som oraganic choice och för mig passar jordnötssmöret bäst som pålägg.