Igår var jag på en konferens som hette Kliv fram, ta plats! Den handlade om att vi kvinnor måste kliva fram eller ”stövla fram” som de uttryckte det och våga ta plats. Jag var lite kluven till att anmäla mig och företaget till konferensen men jag tycker att så länge vi inte lever i ett helt jämställt samhälle så finns det alltid något man kan ta till sig av en sådan här afton. Inledningen och minglet kändes lite ostrukturerat och när jag senare fick reda på att det var ”först till kvarn” till föreläsningarna blev jag inte alls glad. Jag hade siktat in mig på att gå och lyssna på Marie-Louise Zeisig som skrivit just en bok med titeln ”Kliv fram, tag plats och tala”. Den handlar om argumentationsteknik. Så jag smög mig in trots att jag inte fått någon bricka till just hennes föreläsning. Hon pratade om argumentationsteknik som grundade sig på Aristoteles gamla teorier kring Ethos, Pathos och Logoskategorierna. Hon berättade på ett proffsigt och sakligt vis om hur viktigt det är att få med alla tre delarna vid en argumentation utan att för den delen fastna i just kvinnoperspektivet. En mycket bra föreläsning som jag kan ha nytta av framöver när jag själv ska fortsätta argumentera för mina egna föreläsningar kring mat och miljö.

Kvällen avslutades med att Teaterstickorna framförde ett smakprov av ”Into the Woods” som kommer spelas på Jönköpings teater under våren. En skådespelerska framförde också en dikt som hon hade skrivit till sin mor om rädsla och kvinnlig styrka. Dikten var fantastisk och gick rakt in i själen. Det är inte ofta jag fäller en tår när jag hör en dikt men detta var något utöver det vanliga. Jag hoppas att fler får ta del av dikten framöver. Konferensen gick från trevande och ostrukturerad till logisk, precis och djup. Jag måste få skicka med er en bild som Marie-Louise avslutade sin föreläsning med. Orden är verkligen sanna och något jag kommer att ta med mig framöver:

Trevlig helg!