Vi har mycket att lära av historien, både hemska saker som hänt som vi måste uppmärksamma så att det inte händer igen men även mycket bra kunskap som finns inom olika områden. Mat är ett sådant. Jag har suttit och pratat med min mor om hur mormor konserverade och tog tillvara mat från gården och naturen. Svamp konserverades i glasburkar som höll länge i en sval källare och potatis odlades på en jordplätt ett stenkast från huset. Köttet man tillagade hade man köpt från grannen och mjölken gick man också och hämtade från närmaste granne med mjölkdjur. Det här med närproducerat är verkligen något som förr var självklart och jag gillar att det kommer tillbaka mer och mer. Konsumentforskaren Sofia Ulver menar att det här med att människor nu åter är mer intresserade av var maten kommer ifrån och vill ha det nära är landsbygdens räddning. Människor som vill flytta ut på landsbygden och tillexempel ha egna getter kan sedan producera getost som blir unik och en riktigt smakdelikatess från närområdet. Den kan senare säljas i saluhallar i stora städer. För det är ju precis det förhållandet som är bäst mellan stad och land. Vi behöver människor på båda ställena och jag hoppas personligen att den stora urbaniseringen som just nu sker i vårt avlånga land kan få en motpol av människor som vill hitta sin nisch inom jordbruket och flytta till landet för att satsa på det. Vill vi ta tillvara den enorma kunskap som finns inom det svenska jordbruket och fortsätta ha bra närproducerade råvaror är det viktigt att det också finns människor som vill satsa på det. Det är spännande när gammal kunskap blir ny. Det har väl aldrig varit så inne att syra sina egna grönsaker, bjuda på sitt eget surdegsbröd eller koka nässelsoppa från husknuten. Jag hoppas detta är en trend som håller i sig!