I helgen plockade vi upp all potatis vi hade i vårt land. Det är alltid lika spännande att se hur många potatisar varje planta ger. När vi stod där i landet så kom den ena märkliga potatisen upp efter den andra och vi stod och fascinerades av hur olika de såg ut. Många skratt blev det och det kommer bli en utmaning att skala vissa av dem. Det just det. Skalningen kommer bli lite klurigare än vanligt men smaken kommer det inte vara något fel på. Vi är så otroligt fixerade vid utseendet ibland både var det gäller oss själv och maten. För handen på hjärtat: Vad spelar det egentligen för roll om den potatis du äter är avlång istället för rund om smaken och kvalitén är likvärdig? Detsamma gäller oss människor, det spelar ju ingen som helst roll om du har kritvita tänder eller inte, långt eller kort hår osv. så länge du har hälsan. Prova att någon morgon säga till dig själv i spegeln: ”Vad fin jag är”, istället för att kritisera dig själv och ditt utseende. Den dagen kommer börjar mycket bättre, jag lovar dig. Vad händer egentligen med all mat som slängs? Jag tycker det är så snedvridet hur mycket mat som slängs varje år när vi vet att det finns så många i vår värld som svälter. Finns det något man kan göra åt detta? Vet du något om detta får du gärna kontakta mig, det skulle vara väldigt intressant att forska vidare i.
Jag berättade i alla fall för en av våra potatisar i helgen att: ” Du är fin som du är”
