Allehelgonahelgen är en rofylld helg för mig.

En helg då jag växlar ner och tar mig tid att minnas och hedra de nära och kära som inte längre lever. Den här helgen blir allt viktigare för mig. Jag vet inte om det beror på att det ”normala” vardagstempot vi numer lever inte har samma tillåtelse till nedvarvning som tidigare eller om det beror på att samhället inte uppmärksammar vilan och eftertanken som något fint, eller om det helt enkelt i rollen som småbarnsförälder inte finns möjlighet att vila på samma sätt som tidigare. Kanske är det en kombination av alternativen ovan.

Vilan och eftertanken är hur som helst viktig och fortfarande håller jag stenhårt på mina ”mobilfria” lördagar vilket är en sådan befrielse för mig. Känslan av att inte vara uppkopplad på en hel dag är underbar, du borde verkligen testa. Den här helgen ska jag ta två mobil- och internetfria dagar. Det handlar om att stänga av suset och bruset ett tag och vara mer närvarande, att verkligen se personen du pratar med i stunden och inte störas av mobiltelefonen. Det är en stor utmaning för många av oss idag.

Stanna till och lyssna är att ge något till en annan människa. Det finns många sätt att ge. Jag ska berätta om en gåva som betydde väldigt mycket för mig och som hör och häpna inte gick den digitala vägen.

”En solig morgon i början av oktober när jag för fjärde gången på kort tid passerade en villaträdgård med ett stort päronträd som bågnade av stora fina päron som både satt på grenarna och som hade ramlat ner till marken kunde jag inte längre hålla mig. Jag tog upp penna och papper och skrev ett handskrivet brev om att att våra nysatta fruktträd inte hade gett så mycket frukt än och att jag väldigt gärna skulle vilja plocka några päron från detta stora fina träd. Är det ok för er så kan ni väl sätta ett päron på er trappa. Jag skrev vilken dag jag troligen skulle passera trädgården igen. Om det inte var ok så bad jag dem bara att strunta i brevet. Jag vek ihop lappen och la den i brevlådan utanför tomten. När jag gick därifrån kom en märklig känsla. ”Tänk om de trodde jag var en inbrottstjuv som hade satt något i system eller tänk om de tyckte det var obehagligt att någon studerat deras trädgård.” Med vetskapen om att jag hade försökt nå dem först och att jag visste att det var många människor som gärna ville bli av med sin frukt lät jag lappen ligga kvar i brevlådan och lugnade mig själv med att om de inte ville delta/ge päron så kunde de ju enbart strunta i lappen. Dagarna gick och en ny vecka kom. Med tunga ben och en molande huvudvärk gick jag denna dag upp för backen på min återkommande promenad och passerade förbi villan med päronträdet. Jag stannade till utanför grindarna och tittade in mot trappan. Mitt på trappan låg ett stort fint päron och glänste! Jag blev så glad att jag nästan fällde en tår. De här människorna ville verkligen dela med sig av något som hade ett stort värde för mig. Jag la en postitlapp bredvid päronet och tackade så mycket! Dagen efter plockade jag två stora kassar med päron vilket knappt märktes bland de många nedfallna päronen. Päronen smakade precis så gott som jag hade hoppats. När jag senare passerade förbi villan igen plockade jag några päron till och sist när jag passerade så hade de också hängt ut en korg med frukt i där de skrivit ”varsågod”. Antagligen har de också känt en frustration av att så fin frukt gått till spillo. Vi har ätit goda päron i en månads tid nu och förra helgen gjorde jag dessutom päronmarmelad med ingefära som blev riktigt god och som vi kommer kunna njuta av länge länge. Varje gång jag tar en klick päronmarmelad kommer jag att tänka på denna fina historia. Även om jag inte haft tillfälle att tacka dessa människor än (förutom min postitlapp) så tänker jag att någon dag när jag passerar förbi framöver så kommer de säkert vara ute och fixa i trädgården. Än så länge vet de inte vem jag är och jag vet inte vilka de är. Det är på något sätt fint i vårt uppkopplade samhälle där du så lätt kan få fram information om människor. Jag vet att de delade med sig av något som betyder mycket för mig!”

Kanske kan du dela med dig av något denna helg. Kanske en macka med extra fin päronmarmelad, kanske i ett samtal där du är närvarande eller kanske med en extra kram till någon som nyligen förlorat en närstående.

Ofta är det de små gesterna som betyder allra mest.

Med önskan om en fin allhelgonahelg.