I måndags fick vi ta det fruktansvärda beskedet att låta vår 18,5 åriga katt Whiskey vandra vidare. En riktig kompis som vi fick säga farväl till. Hon som har varit med oss så otroligt länge och bott på så många ställen ihop med oss. Det spelade ingen roll att hon var gammal och tillsist sjuk, sorgen var lika stor. Först kom den som en plötslig och intensiv besökare och nu efter några dagar ligger den som en grå matta över hemmet här. Den går i vågor och blir extra stark när man går förbi platser hon brukade ligga på som nu gapar tomma. Eller när vi ser att matskålen ännu är orörd.

Jag tycker det är viktigt att få sörja och vara ledsen när något hemsk har hänt. För även om vårt samhälle går i 180 så vet vi att det faktum att få släppa fram sorgen är viktigt. Det betyder inte att vi sitter ner och gråter konstant i ett hörn men att tillåta oss att få vara ledsna och acceptera att sorgen kommer och går tror jag vi behöver påminna oss om. Alla har sitt sätt att hantera sorgen på men det finns några gemensamma nämnare som gör det lite lättare. Naturen är en av dem, musik är en annan och så klart tiden.

Naturen är en sådan viktig del av oss människor och genom att ta oss ut i den kan vi bli hjälpta på många sätt. För mig kan en promenad i skogen eller vid havet ge mig ny energi. En kopp kaffe på en sten i skogen eller att blicka ut från barnens lekplats och inse att det är vackert just där och då.

Whiskey följde ofta med oss en bit på våra promenader och det känns fint att nu gå samma sträckor hon brukade hänga med oss på.

Nu får du vila i frid i naturen vår finaste Whiskey, vi ses <3